Höftledsluxation – Äntligen är hon fri!

Historian om Melissas höfter har varit lång och emellanåt har det varit jobbigt. Idag fick vi det glädjande beskedet att Melissa inte längre behöver ha sin ortos på nätterna❤ Här kommer historian i stora drag med risk för att ganska långt inlägg!

Von Rosenskenan

Eftersom jag föddes med höftledsluxation och fick ha en Von Rosenskena i 8 veckor från de första dagarna så skulle Melissas höfter kollas extra noga pga den ärftliga faktorn. Tre läkare på BB kände på hennes höfter och alla sa att de var bra. Men eftersom det är standard att skicka en remiss till ortopeden när det finns i den nära släkten så fick vi en tid dit, även om läkarna på BB tyckte att var onödigt. Med gott mod gick vi ortopeden, säkra på att de inte skulle känna inga av de andra gjort det. Men så fel vi hade, ortopeden kände i cirka 30 sekunder innan hon konstaterade även Melissa hade höftledsluxation och att en skena behövdes. Då brast det för mig, jag var medveten om att det var en risk att hon skulle få en skena men allt blev genast mer verkligt när den kom på! Nybliven mamma med hormoner som sprutar i kroppen så kan ni nog tänka er reaktionen. Men som Joakim sa ”hon vet inget annat och det är bara 6 veckor. Vi löser detta”. Alla söta små bebiskläder kunde inte användas då skenan gjorde att hon fick ha kläder som var tre storlekar större. Veckorna gick snabbt, med ett besök i veckan hos ortopeden för bad. Det var den kvarten i veckan som hon fick komma ur skenan, och då fick en sköterska hålla benen i rätt läge. Det blev inte riktigt så som vi tänkt den första tiden med barn, men vi anpassade oss. När de 6 veckorna var över så var det en sådan fröjd att få bort skenan och hon kunde börja röra sig mer och vi trodde att det hela var över.

Nästa käftsmäll

Det var röntgenkontroll vid 8 månaders ålder för att kolla att höfterna växte som de ska. Ren standardprocedur. Jag var bombsäker på att allt såg bra ut eftersom hon var så rörlig, kröp och börjat ställa sig upp. Ortopeden känner på höfterna och säger att han inte känner något glapp och när han känner på höfterna så känns de så bra att han har svårt att tro att hon varit behandlad. Åh vad skönt tänker jag. Allt för att få en rejäl käftsmäll efteråt. Ortopeden plockar fram röntgenbilden på höfterna och berättar att han inte är nöjd och ger mig tre alternativ. Gips i 4 månader, ortos på nätterna i 4 månader eller inte göra något och en ny röntgen om 4 månader. Där sitter jag chockad, ensam med Melissa i knät och ska ta ett beslut om något jag inte alls förberett mig för. Jag valde ortosen och Joakim tyckte jag valde rätt beslut. Några veckor senare provades ortosen ut!

Det var 4 månader där vi hade lite svårt att få till en bra rutin för ortosen och tyvärr missades den lite för ofta! Efter de 4 månaderna var det röntgen igen. Samma ortoped denna gång, höfterna kändes bra men han var fortfarande inte helt nöjd med röntgenbilderna. Så vi fick valet mellan gips eller fortsätta med ortosen några månader till. Vid det här besöket hade Melissa börjat gå för fullt så det var inte en chans i världen att vi tänkte sätta henne i gips i flera månader! Däremot blev vi riktigt noga med att få in henne i ortosen varje kväll, hon hade på sig den 13 timmar om i dygnet under hela perioden förutom 4 dagar då vi glömt ortosen hos mina föräldrar. Inför dagens besök hade vi stålsatt oss, inget gips! Vi fick en annan ortoped som var så mycket bättre! Han frågade om hur det fungerade för Melissa att gå och springa, kände på höfterna, frågade om vi var överrörliga i familjen och visade oss röntgenbilderna. Han var nöjd med utvecklingen så vi behöver inte längre använda ortosen. Hon är lite överrörliga i höfterna just nu men det är ingen fara, det kommer förmodligen att gå över av sig självt. Men det blir en uppföljande röntgen vid 3 års ålder för då kan man säga mer säkert hur höfterna ser ut då röntgenbilderna på såhär små inte är helt tillförlitliga då höften är mer utvecklad än vad som syns🤗 Så himla skönt! 6 veckor med von Rosenskena och 7 månader med ortos är nu avklarade! Det firades med kladdkaka och frukt!🙌

Det har även varit sina roliga stunder med skenan

Nu får vårt lilla yrväder härja fritt både natt som dag❤

11 thoughts on “Höftledsluxation – Äntligen är hon fri!

Add yours

  1. Åh vad skönt med Melissa! Vilken tur att hon har så bra föräldrar som er och vad bra att hon fick en sådan bra ortoped som inte gav sig tills hen var fullt nöjd med bilderna! <3

    1. Åh vad skönt att hon slipper den nu det var värkligen super roligt att läsa 😍

  2. Vilken tuff start er lilla tjej fick. Hoppas så mycket att det kommer gå bra nu och att inget mer behövs pga höften. Men som din man sa. Hon är så liten och kommer inte komma ihåg detta.

  3. Intressant att läsa hela historian. Skönt att det är över och att hon slipper ortosen nu. Det verkar lite jobbigt att ha.

  4. Förstår att detta måste ha varit så kämpigt för er! Men vad skönt att det verkar gå åt rätt håll! ❤️ Kram!

Lämna ett svar till Kamillas KameraAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Powered by WordPress.com.

Up ↑

Upptäck mer från Det kaos vi kallar vardag

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa