Lektörens utlåtande på manuset

Förra fredagen fick jag tillbaka mitt bokmanus från lektören. Jag var så nervös att jag nästan skakade när jag skulle öppna upp filen med kommentarerna. Det var en månad sedan jag skickade manuset för ett utlåtande, och när jag såg mejlet kom alla känslorna tillbaka. Nervositeten, osäkerheten och rädslan – tänk om sågar lektören mig totalt och att jag bara inbillat mig att jag kan skriva? Tänk om mitt manus är dåligt? När jag skriver känner jag att jag bjuder in andra i min fantasi, min värld, mina drömmar och farhågor. Mitt skrivande är en del av mig, och det var det jag kände skulle bedömas.
Så ni kan säkert förstå att jag blev överlycklig när lektören avslutade sitt utlåtande på detta sätt:

”Jag har läst ditt manus med stor glädje. Du har en egen stil och en historia som är väldigt udda men på ett bra sätt. Att hitta något alldeles eget i ett land där det kommer ut fler böcker än någon har tid att läsa, är skickligt och tyder på kreativitet och fantasi. Ditt manus sticker ut! Du har dock en bit kvar innan manuset är flygfärdigt. Rusa inte fram utan ge dig tid till att arbeta långsamt och metodiskt så tror jag att du har alla chanser att få se ditt manus/bok i bokhandeln framöver. Lycka till”

Jag tvekade en del innan jag skickade manuset till lektören, är det verkligen värt pengarna? Enkelt svar: Det var värt varenda krona. Lektören har förstått mitt manus och dess handling, och har gett feedback kring styrkorna och svagheterna i det. Det är ett väldigt professionellt omdöme med konstruktiv kritik och ger en positiv känsla vilket gör att man bara vill sätta igång och fortsätta skriva. Jag har även fått en lista på saker som bör göras för att förbättra det ytterligare. Jag vände mig till författarcentrums lektörstjänst och de skickade sedan vidare mitt manus till en lektör som passade för mitt manus. Allt är helt anonymt så jag har ingen aning om vem som läst det och lektören vet inte vem som skrivit det.
Nu har kommentarerna och tipsen fått marinera ett par dagar i min hjärna, och nu har mer och mer börjat växa fram – jag är redo att fortsätta!

Jag har fått många frågor kring vad mitt manus handlar om, så här kommer en synopsis för den som är intresserad:

I en värld där naturen har blivit förgiftad av människors utsläpp av gifter och kemikalier har Sveriges befolkning delats upp i skyddsstäder runtom i landet. För att hantera överbefolkningen innanför murarna och den begränsade mängden resurser så har regeringen infört diverse olika lagar, bland annat bestämmer dem vilka som får skaffa barn och inte.
Nora bor i den gröna välbärgade zonen i huvudstaden och jobbar för Roger Sköld som är rådgivare till regering. En brutal man som vill göra allt för att bli av med de icke-legitima. Nora måste vara på sin vakt så att ingen upptäcker hennes hemlighet – att hon är icke-legitim. Den enda som vet att hennes adoptivmamma Cissi, en läkare som försöker hjälpa de fattiga människorna i den gråa zonen och de icke-legitima.
Men Noras tillvaro kastas om när hon inser att regeringen har en plan för att få bort alla icke-legitima, samtidigt som hon försöker bestämma sig vad hon ska göra med det växande barnet i magen.

Så nu har jag mycket att jobba med, och vem vet – kanske lyckas jag få till en publicering