Släktträff med två pulshöjare

I lördags var det anordnat en liten släktträff med min pappas sida av släkten hemma hos mina föräldrar. Så det var min familj, farmor, min farbror och kusinerna. Det var ett och ett halv år sedan vi träffades sist, på farfars begravning. Så vid elva var vi nere hos mina föräldrar, kort därefter gick vi och mötte upp mina kusiner som kom med tåget. Då vi väntade på min farbror som skulle komma med lunchen tog vi en lätt fika, och barnen fick lite mat. Min farbror kommer aldrig i tid, och det var samma sak denna gång. Så vi åt inte lunch förens vid klockan tre, om man fortfarande kan kalla det lunch då…

Hundjakt genom skogen

Bartolo var med som vanligt. Han var ute i bilen med bagageluckan öppen, och efter att ha pratat med mina föräldrar bestämde vi att vi kunde låta honom komma in i huset en stund för att bekanta sig lite. Jag hade då sagt till att alla dörrar måste vara stängda så han inte smiter, för det är inte säkert att vi skulle få tag på honom igen då. Vi övar inkallning hemma, men vi har ju bara haft honom i tre veckor så det funkar inte till hundra, speciellt inte på nya ställen. Det tog ungefär fem minuter, sen öppnar min kära pappa dörren av ren vana, och vips så är Bartolo ute i full fart. Min första tanke blir ”Åh nej, vi kommer aldrig få tag i honom igen!” Jag skyndar mig ut i bara tofflor, ser Bartolo försvinna över grannens tomt. Jag går mot skogen för det är dit jag tänker att han skulle vilja gå, och Joakim åt andra hållet. Efter att kollat snabbt i den närliggande lilla skogen så går jag tillbaka för att se om någon sett honom, då kommer han över mina föräldrars trädgård igen och sen drar han in i skogen. Följer vägen som jag gått, och efter att han kommit fram till mig ett par gånger för att få en godis så får jag äntligen ett grepp om selen, som vi tur var fortfarande hade på, och kunde sätta på kopplet igen.  Så vi lyckades fånga in honom, och han var så nöjd när han gick tillbaka. Han hade ju fått sig en rejäl springtur, men så skönt att vi fick tag på honom igen.

Det blev både storfika, spel och säckakärraåkning för de små. Eller inte bara för de små, för Joakim och mina bröder bestämde sig för att köra varandra också.

• 

• 

• 

• 

Ett jack i pannan

Min farmor råkade slå i sitt huvudet i ett fönster som var öppet när hon gick för trappan till altanen. Hon är blind på ena ögat efter att hon blev stångad av en ko när hon var liten, och när hon reste sig upp i trappan så såg hon helt enkelt inte att det var ett fönster där. Men efter att ha torkat blod, hållit tryck en stund och kunde vi tvätta av och tejpa ihop. Det var inget djupt sår och hon kände sig inte dålig, så det var skönt det.

Melissa och hennes kusin John lekte hur fint som helst. Jag fick träffa min nya kusin Alba, som är 1,5 år nu. Jag får inte riktigt ihop det i mitt huvud än att hon är min kusin, tänker hela tiden att det är Melissas kusin för de är liknande ålder. Det var jättekul att få träffa alla, men jag har helt slut på kvällen när vi skulle åka hem.