Planen var att jag skulle åka till barnmorskan idag för vanlig kontroll med mätning, hjärtljud osv. Men riktigt så blev det inte, vädret hade lite andra planer. Vår kära lilla ford tycker att det är alldeles för kallt för att starta 😅 Vilket kanske inte är så kan konstigt då det var -21 grader på morgonen. Ändå laddade Joakim batteriet igår för att han upplevt att den varit trögstartad nu när det varit så kallt i veckan. Och jag tänkte inte ge mig på att bära ett tungt bilbatteri när jag är höggravid denna gången också! Fick göra det med Melissa och det räckte – fy vad ont foglossningen gjorde efter det! Och jag kan inte be Joakim åka hem från jobbet och köra mig fram och tillbaka in till stan för ett besök som brukar ta max 20 minuter. Som tur var så förstod personalen på kvinnohälsan och jag fick en tid på onsdag nästa vecka istället 😊
Ärligt talat gjorde det mig inte så mycket att inte behöva åka in dit idag. Vi var ju nyligen inne på förlossningen så vet ju att allt är okej med bebisen där inne. Istället fick jag tillfälle att ta det lugnt här hemma med ett långt varmt bad och lyssna på podden P3 Hemligheter med Hanna Hellquist och Samir Yosufi. I avsnittet var bland annat en filosof med som pratade om hur viktigt det är att ha möjligheter till hemligheter för att relation ska funka. Vilket faktiskt var intressant. Nu pratar vi inte om stora hemligheter som ett dubbelliv, otrohet eller liknande, utan snarare att man inte vet precis allt om en person. Om man vet precis allt om en person – dess tankar, känslor, hur personen reagerar, alla dess vanor och egenheter, då finns det ju liksom inget kvar att upptäcka, inget som överraskar och inte direkt något att prata om. Vilket ärligt talat blir en väldigt tråkig relation enligt mig. Självklart ska man känna den andra personen i förhållandet väl, känna sig trygg och veta vart man har personen och lita på varandra. Jag håller inga hemligheter för Joakim men jag berättar inte heller precis allt jag tänker och känner hela tiden heller.
På ett sätt visar det hur viktigt det är att båda personerna i ett förhållande växer och utvecklas, både individuellt och tillsammans. Sen tycker jag också att det är en viktigt del att själv vilja berätta vad man tänker, känner osv. för att bjuda in en annan person tills ens inre och visa att man är engagerad i relationen.
Hur tänker ni kring detta?
Ikväll blir fredagsmys här hemma med tacos och talang.