Fika och läkarbesök

Idag hade jag och en annan tjej från jobbet bestämt att vi skulle ta en fika. Hon är också hemma och sjukskriven just nu då hon blev påkörd av en bil och bröt armbågen. Så vi passade på att träffas och fika då vi båda behövde se lite annat än hemmet väggar 😅 Riktigt kul och skönt att ha någon att prata lite mer med 😊 även om vi har bott i Linköping i tre år så känner jag inte så många här. Vi var ett jättemysigt café i centrala Linköping. Det blev inga bilder därifrån då vi hade fullt upp att prata så hade ingen tanke på att ens ta fram mobilen! Jag har helst inte mobilen framme när jag umgås med någon annan då det lätt blir att man tittar på den och inte fokuserar på personen man träffar. Men det var nära att jag blev sen till läkartiden då tiden bara flög iväg 😅

Läkarbesöket

Jag fick sitta och vänta i 10 minuter på att läkaren skulle hämta mig, så jag hade inte behövt känna mig så stressad. Först ville läkaren bara sjukskriva mig på 50% vilket innebär att jag skulle jobba 40% istället för mina 80%. Jag förklarade för henne hur min situation såg ut hemma och på jobbet. Men hon ville fortfarande att jag skulle testa 50% sjukskrivning eftersom det är positivt för psyket att fortsätta jobba. Jag får ont av att gå de hundra meterna till förskolan för att hämta Melissa och att åka bil fram och tillbaka till jobbet för att jobba 3-4 timmar per dag kommer vara slitsamt. Jag förklarade en gång till min situation och sa att jag kan testa men att jag är extremt skeptisk till att det kommer fungera för mig. Och då bestämde hon att det var nog bättre för mig att börja med 100% sjukskrivning tills beräknat födelsedatum. Jag har ju alltid möjlighet att gå tillbaka och jobba några procent om jag tror att det skulle funka. Så nu har hon skickat in ett intyg till försäkringskassan och jag ska skicka det till min chef. Det känns jätteskönt att det blev 100% sjukskrivning även om jag säkert kommer bli rastlös. Men det är det min kropp behöver för att jag ska kunna vara en så bra mamma och fru som möjligt, och för mig att må bra😊

Bjuder på en bild från mamma och jag tagit trapporna upp i en kyrka i Tallin för att få en fantastisk utsikt över staden💕 Det kommer dröja ett bra tag tills jag kan gå i trappor igen!

Frustration kring foglossning och kvinnohälsan

Idag valde jag att stanna hemma för att jag hade så ont av foglossningen. Det var nog mycket från gårdagens ansträning på jobbet för idag hade ont redan när jag vaknade. Annars har det kommit när jag börjar röra på mig. Jag lyckades iallafall få tag på kvinnohälsan idag. Hon jag pratade med var inte ett dugg förstående, men hon bokade in mig för att träffa en sjukgymnast imorgon som kan komma med tips mot foglossningen. Men när jag sa att jag gärna ville ha tid med en läkare också, så svarade hon hela tiden att vi kan ju börja med sjukgymnasten och se hur det går. Och jag förstår att det kanske är en viss ordning som de behöver gå när det gäller det här, men när jag försöker förklara för henne att det inte fungerar för mig på jobbet så viftade hon bort det hela tiden. Jag har fått en del tips från andra som varit och träffat en sjukgymnast för foglossning och gjort det som man inte ska göra, googlat. Så jag har redan testat en del saker och vissa av dem sakerna hjälper och andra inte. Men mitt arbete innefattar fortfarande att jag måste gå mycket, hänga lite över patienter när man kopplar EKG eller ge en hjälpande hand när en patient ska upp från britsen. Ska jag behöva ropa på en kollega varje gång något sådant händer eller när det är en arbetsuppgift jag inte längre klarar av? Det fungerar ju inte för verksamheten heller. Så min plan är att efter mötet med sjukgymnasten gå och prata med dem i receptionen och be om att få en tid med läkaren. Jag fick svar på mitt meddelande jag skickade vid 1177 igår, eller jag vet inte om jag kan kalla det svar. Det som stod i meddelandet var ”Ytterligare upplysningar. ” och namnet på barnmorskan som svarade. Och nu står ärendet som avslutat. Så jag kan erkänna att jag fick ett litet utbrott här hemma när jag såg det meddelandet. Jag hade hoppats på att kunna få lite mer hjälp än så. Just nu är jag ganska emotionell i allt också, så när jag berättade för Joakim idag om responsen jag fick och varför jag anser att jag inte klarar av jobbet just nu så började jag gråta. Vilket är något jag sällan gör, förutom till sorgliga filmer. Det är inte det att jag inte vill jobba, det är att kroppen säger ifrån och jag bör lyssna på kroppen. Även om det får mig att känna oduglig eftersom jag knappt kan göra något just nu. Jag brukar alltid kunna göra saker och det tar faktiskt emot att be om hjälp och inse att jag inte kan göra allt som jag brukar. Även om jag vet att det bara en kort period så innebär det inte att jag inte upplever det som jobbigt. Så imorgon hoppas jag att de lyssnar på mig. Jag tänker att de får lite svårare att säga nej när de måste göra det till mitt ansikte. Jag hoppas verkligen att det fungerar för annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Det är ändå åtta veckor kvar tills jag ska gå hem på min planerade ledighet innan förlossningen.