Stress och press

Tidigare har jag sett mig som en väldigt stresstålig person som alltid har haft många bollar i luften. Jag har kunnat ha många olika saker i huvudet och ändå fått allt att fungera. Jag har varit snabb på att beta av sakerna som jag har att göra. Men nu den senaste tiden har det inte fungerat bra alls.

Jag har till viss del vant mig vid att min kropp inte har samma ork som innan, men jag envisas fortfarande med att ta trapporna på jobbet trots att hjärtat rusar och jag är lika flåsig som om jag sprungit en mil. Men i övrigt vill jag kunna fungera på samma sätt som innan, och försöker pressa mig själv till att göra det. Iallafall att orka med det jag måste fixa. Men just nu känns det inte riktigt som att jag varken hinner eller orkar med det. Varje gång jag stryker en sak på min att göra lista så dyker minst två nya saker upp. Jag åker till jobbet vid ca 5.40 och är inte hemma igen förens vid ca 17.30, och när jag kommit hem är det ofta att börja ställa sig att fixa matlådor till dagen efter och kvällsmat. Och efter det är jag ofta helt slut eftersom det vanligtvis har varit mycket att göra på jobbet och jag inte sover lika bra på nätterna längre för jag vaknar varje gång jag måste vända mig om i sängen och när jag väl hittar en bra position så vill antingen en katt ut eller kela. Det är ju inte så att alla krav, arbetssysslor och hushållssysslor minskar bara för att man blir gravid.

Allt detta leder till att humöret inte är det bästa alltid heller, och jag blir irriterad för saker som jag vanligtvis kan släppa. Även om jag inte vill att det ska gå ut över någon som inte förtjänar det så kan jag inte garantera det. Men nu har jag bestämt mig för att jag ska sluta tjata på folk, det ska räcka med att jag frågar om en sak en gång sen är det upp till dem att ta tag i det. Jag ska försöka sluta hålla koll på andra andra och bli bättre på att släppa saker för att jag ska må bättre i nuläget.

Men när man tänker på pyret i magen som ska få ha dem här små söta tossorna så känns det värt precis allt❤