Varning för ett ganska personligt inlägg!
Det här med att välja rätt har alltid varit en stor grej för mig. Jag är så rädd för att välja fel och har alltid varit det. Min mamma kan vittna om vilken ångest jag hade inför att välja elevens val inför högstadiet! Det var inte långt till tårarna och så orolig som jag var för att välja fel. Vilket jag givetvis också gjorde, och det var inte ett roligt utvecklingssamtal i 7:an när jag skulle förklara både för min mamma och min lärare varför jag skolkat så mycket. Det var inte värre än att jag kunde byta elevens val, även om frågan om att gå om kom upp. Varför sa jag inget? Svårt att säga men jag tror jag kände att jag valt fel och ville inte att någon skulle veta det. Framförallt är jag rädd för att misslyckas eller snarare känslan av att jag misslyckas. Jag behöver inte vara bäst på allt, jag behöver inte ens vara bra på allt. Men just när jag tar mig för något som känns mer viktigt eller livsavgörande val och det inte blir rätt. Det är då det blir som värst och jag velar fram och tillbaka.
Varför tar jag då upp detta?
Det är nämligen så att jag har hamnat där igen. Jag har börjat fundera i andra banor när det gäller jobb, och har egentligen gjort det enda sedan jag gick på föräldraledighet. Jag har redan pluggat i 3 år till biomedicinsk analytiker analytiker, och på ett sätt kan det kännas lite bortkastat om jag väljer att göra något annat. Samtidigt känner jag att jag skulle vilja ha ett mer kreativt stimulerande jobb där jag får tänka och använda min fantasi och kreativitet. Jag har alltid tyckt om att skriva och har fått höra från andra att jag är duktig på det, lärare som sagt åt mig att aldrig sluta sen vet jag inte om de bara säger så eller faktiskt menar det. Nu menar jag nödvändigtvis inte just att skriva böcker, utan det kan vara artiklar, manus för serier och filmer eller blogginlägg. På något sätt känns det så rätt för mig. Men då kommer frågan, skulle man våga satsa fullt ut på det? Då kommer rädslan för att misslyckas igen. Tänk om ingen skulle vilja läsa det jag skrev? Tänk om jag inte skulle få något jobb? Tänk om, tänk om… Så maler det på i mitt huvud. Hade jag bara haft mig själv att tänka på så hade jag kanske vågat, men nu har jag både man, barn och hus. Det är ju lite andra ekonomiska krav och trygghet. Joakim tycker att jag ska göra något som jag vill göra och trivs med, sen om det är att jobba på Ica, jobba på sjukhus eller skriva spelar inte honom någon roll så länge som jag mår bra utav det och får in de pengar som behövs för att vi ska klara oss. Själv känner jag mig jättedum som håller på och velar fram och tillbaka. Och om jag skulle göra en förändring, när ska det ske? Tusen tankar far runt i huvudet, men jag har ju ändå lite mer än 40 år kvar att jobba och då bör jag jobba med något som jag känner stimulerar mig både flera plan.
Jag kände att jag behövde skriva av mig lite och jag hoppas att det inte blev allt för långdraget att läsa.
Nu är det fredag och jag hoppas att ni får en trevlig helg☀️
Är personligen så trygghetssökande, och det kan nog bero på att jag har haft så grymt lite pengar under många år. Det är ju en bra utbildning du får. Varför inte gå en medelväg? Jobba t.ex halvtid för tryggheten och sen skriva resten? går skrivandet bra kan man ju fortsätta fullt ut med det 🙂
Ja, det är ju något sådant som man skulle göra i början i så fall. Det gäller ju bara att få ihop det med vardagspusslet också 😊
Jag vet inte alls vad jag vill jobba med ska jag vara ärlig… Jag vill utbilda mig till makeup artist och massa sånt skoj för det är mer jag, jobba inom skönhet!!!
Jag är konståkningstränare och det brinner jag för, har det som jobb på kvällar mellan augusti och april men uppehåll över sommaren det är där och då jag inte alls vet vad jag vill göra 🙁
Det är svårt, man vill ju inte gå hela livet och fundera på vad man vill göra. Hoppas att du också kommer på vad du vill göra över somrarna🤗
Jag va oxå rädd att misslyckas när jag gick vårdlinjen men jag tror inte du kommer misslyckas men jag förstår din rädsla. Hoppas du vet vad du ska plugga 😊
Jag har mina funderingar 🤗
Åh jag förstår precis hur du känner! Jag är en riktig tänkare & ältare! Gör jag rätt, borde jag göra något annat, i såfall vad osv… skönt ändå att du har en sådan stöttande sambo som vill att du ska göra det du mår bra av! Då har du ju även någon att bolla med! Hur du än gör, är jag säker på att det i slutänden kommer bli det bästa!
Skönt att det inte bara är jag som vrider och vänder på allt! Ja, det är guldvärt💕 Tack❤
Trots att du har pluggat har du ju användning av det. Du har ju lärt dej nåt och ändå jobbat med det. Ibland vill man testa något nytt och då ör det grymt att man vågar ta steget. Jag förstår att det är jobbigt med val, känner igen mig.
Ja, det är ju det svåra att lämna tryggheten och våga ta klivet
Hoppas att du kommer på vad du vill göra, och man måste välja och vraka några ggr i livet och det är aldrig för sent att ändra sig =D, du ser mig jag pluggar ju nu och jag är äldre än dig
Ja, man måste ju få välja om sin bana. Sen vill jag inte behöva göra det hur många gånger som helst, men det är ju egentligen aldrig för sent att börja plugga igen
jag pluggar och jobbar, går att välja om massor av gånger.. Har gjort många sådana vägval tidigare och alla val blev inte som jag tänkt men helt ok ändå..är mycket sämre att må dåligt över att man egentligen borde göra något annat under lång tid än att försöka och kanske misslyckas för då vet man i alla fall att man gjort sitt bästa och även om det inte gick som man hoppas så kan man då hitta någonting annat som man trivs bra med ändå..Hoppas du klurar ut hur du vill göra för det är inte alltid lätt..Men är bra att fundera också..
Det är skönt att höra att andra väljer om också. Tack så mycket ❤
Vet du man kan alltid prova att hoppa på något nytt för skulle du inte trivas med det kan du alltid gå tillbaka. Jag hade kvar mitt jobb som usk under hela studietiden men då som timanställd. Jobbade mycket natt och kunde plugga då med. Fortsatte att jobba som usk medan jag letade jobb som jurist och i början av juristkarriären jobbade jag 50% som usk och 50 som jurist. Det är fördelen med att redan ha en utbildning. Man kan alltid gå tillbaka och om du vill skriva så kan man efter utbildning ta de frilansjobb som dyker upp medan du söker fast och ändå jobba på ditt gamla jobb. Så vara satsa, du har inget att förlora !!!!
Tack för de peppande orden❤ Det är intressant att höra om hur andra har gjort!
Svårt att välja men du måste tänka att bara för du väljer något för stunden kommer det finnas möjlighet att ändra sig. Livet och allt är föränderligt och så tror jag att det är meningen. Gör något som du tror skulle kännas meningsfullt för dig, hitta nytt jobb, plugga till något som leder till något annat. All lycka till
Det har du så rätt i. Tack ❤
Det är aldrig försent att ändra bana här i livet ❤️ hoppas du hittar det du vill göra
Tack så mycket❤
Det kändes så skönt att få läsa detta inlägg! För närvarande står jag inför ett sådant här stort och livsavgörande val. Det är så svårt att ta ett beslut och får sådant stort beslutångest. Jag vill säga till dig så som jag fått höra till mig själv från andra: vad för beslut du än tar kommer det att vara ett bra beslut! Även fast du har pluggat tre år till BMA så ska du absolut inte känna att det är bortkastad tid. Det är en utbildning du ska vara glad över att landa tillbaka till om något skulle gå snett. Jag tycker man ska våga satsa, det är ju ditt liv och det tycker jag att du ska leva till fullo! <3
Tack, och vad kul att höra att du gillade det. Det är så sant som du säger! ❤På något sätt så känns det så självklart att säga det till någon annan men när det gäller en själv så är det svårt att tänka på samma sätt, iallafall för min del.
Alltså jag fick en liten tanke nu bara sådär.. Om man är rädd att misslyckas, gör man inte då allt för att lyckas? Man har mer nervositet och kämpar på mer?
Du tänker helt rätt. Saker är den just nu att jag måste bestämma mig för om jag ska våga ta steget och när det ska vara i så fall. Men har jag väl bestämt mig så gör jag allt!
Vad jobbigt att ha det så. Speciellt i högstadiet med mindre viktiga saker. Jag var lite tvärt om och brydde mig inte så mycket. Visst knappt vad jag skulle välja på gymnasiet, utan ”bara tog något” som mina betyg räckte till.
Jag är inte så gård mot mig själv när det kommer till det. Visst är 26 nu och vill hitta ett yrke jag trivs med. Men jag ser inget fel i att byta bana och plugga till något annat. Har själv tänkt i de banorna även om jag bara haft mitt yrke i 3 år nu. Även om du inte kommer jobba med det utbildat dig till är inte det onödig tid i skolan. Du har nog nytta av det ändå och i framtiden kanske du går tillbaka.
Jag tycker det är viktigt att ha ett jobb man trivs med så att man kan utföra ett bra arbete ❤️