Ansökan inskickad och inte snö på skorna

Puh, vilken dag!
Jag kan börja med att berätta att Joakim åkte av vägen ner på åkern när han åkte till jobbet på morgonen. Allt gick bra med både honom och bilen. Konstig som han är så tyckte han att det var jättekul och utmanande att försöka ta sig upp på vägen igen – jag blev riktigt chockad när han berättade det när han kom hem.
Idag har julen blivit undanplockad här hemma -känns lite tomt på sina ställen nu. Jag gick en sväng till vår lilla butik här i byn och lämnade in två paket som Joakim sålt på tradera och passade på att handla lite. Tycker man ska stödja butiker som finns ute i små byar så de klarar sig, det är ju en riktig lyx att bara kunna gå dit och handla ett paket mjölk eller vad som nu saknas i hemmet. Jag har suttit i telefonkö hos försäkringskassan och diskuterat min föräldrapenning med dem så nu är nog alla frågetecken kring den uträtade, hoppas jag. Ibland blir det lite väl omständigt men rätt ska ju vara rätt.

Men den mesta energin idag har gått åt till att fylla i registrering av eget företag och ansökan om FA-skatt. Stundtals var jag förvirrad och kliade mig så mycket i huvudet så det är ett under att jag ens har något hår kvar! Men skam den som ger sig, tillslut så kunde jag skicka in det!
Vilken känsla, nu är jag ett steg närmre att ha eget företag som frilansande skribent- roligt och lite skrämmande på samma gång. Men man måste ju våga satsa om man vill komma någonstans. Så nu är det vara att vänta på skatteverkets beslut. Håll tummarna för att allt ska gå bra. Men jag hade iallafall lite moraliskt stöd av Bamako när jag höll på som värst här hemma 😅

Nej, nej, nej – inte snö på skorna
Jag måste bara skriva detta för jag tycker att Melissa är för söt ibland. Nu när det är snö ute så har hon fått sådana problem – det hamnar snö ovanpå skorna när hon går! Hon går ett par steg sen tittar hon ner på sina skor, stannar och ropar “nej, nej, nej” samtidigt som hon pekar på snön på skorna. Hon stampar med fötterna och borstar av skorna med vanten innan hon kan gå vidare, men så fort hon ser snö på skorna upprepas processen igen. Det tar lite tid att gå till och från förskolan men det går inte låta bli och le och småskratta åt henne när hon sätter igång!
För övrigt så fick Joakim köra sin kära snöslunga idag när han kom hem, som han längtat!