Igår kväll lyckades Joakim hitta min nya bästa vän i en av lådorna i klädkammaren, riskudden. Så igår kväll var den första kvällen på länge som det inte tog evigheter för mig att somna då riskudden hjälpte väldigt bra mot smärtorna i bäckenet. Idag har jag försökt hålla mig sysselsatt här hemma och tycker att jag har lyckats ganska bra med. När man känner sig utvilad så känner man för att göra så mycket mer. Så idag tig jag itu med att rensa lite i mina pärmar inne i kontoret och det blev en hel papper som jag kunde slänga. Jag har kvar en hel del papper från högskolan vilket tar upp tre pärmar, och jag vet inte riktigt om jag ska slänga det eller inte. Jag tror inte att det är något som jag kommer ha någon direkt nytta av. Jag har inga planer på att plugga vidare inom något av områdena, så det kanske bättre att använda sig av platsen till något annat istället. Man har ju ändå en tendens att samla på sig saker, och jag börjar bli på rensningshumör. Vilket innebär att vad som helst kan hända här hemma. Och det är lika bra att passa på nu när jag är hemma och inte orkar med så mycket annat. Jag kunde till och med träna lite idag. När jag var på gruppföreläsningen om foglossning så fick jag ett papper med lite övningar som inte belastar bäckenet, vilket fungerade väldigt bra. Så jag ska försöka göra dem några gånger i veckan har jag tänkt. Mitt lilla träningspass fick avslutas med en snigelpromenad runt området i snön. Efter det fick jag ligga i soffan i närmare två timmar med min kära riskudde och ett litet monster i magen som verkade vilja göra allt annat än att vara still. Men det var skönt att få lite frisk luft, även om jag blir lidande av det efteråt.
Ikväll är det gruppföreläsning igen som gäller och temat är “Ett barn är fött” där de ska prata om de första dagarna efter förlossningen, amning och vad som händer på BB. Vilket känns som en väldigt nödvändig föreläsning då det väldigt sällan pratas om vad som händer efter förlossningen. När man är gravid fokuseras det så mycket på själva graviditeten och förlossningen, och det lätt glöms bort att prata om den första tidene efteråt. Så vi ser båda fram emot att gå på den, och hoppas att vi får ut något av den.
Idag är det exakt 6 månader sedan vi berättade för mina föräldrar att de skulle få ett barnbarn, vi berättade för Joakims föräldrar någon vecka tidigare. Tänk att det redan har gått så lång tid sedan de fick öppna sina paket och se dessa små strumpor! 💕
Kommentera