Då var vi inne i vecka 32 och en bra dag i foglossningen(än så länge)

Idag var faktiskt en riktigt bra dag. Det känns som att de senaste dagarnas vila verkligen ha gjort gott för kroppen. Det kan nog ha lite att göra med att jag har sovit närmare 10 timmar varje natt under veckan. Det var längesen jag mådde såhär bra i kroppen. Jag kunde till och med gå en liten sväng i området under förmiddagen. Visst fick jag ont, men inte lika tidigt och mycket som jag fått tidigare dagar. Jag passade även på att träna lite styrka idag. Jag försökte göra övningar som inte belastar bäckenet, vilket faktiskt fungerade bra. Det kändes bra att komma igång lite igen efter att ha varit ganska stilla de senaste dagarna. Smärtan har dock tilltagit under eftermiddagen och kvällen. Det är det som kan vara så himla jobbigt med foglossning, smärtan kan komma upp till 24 timmar efteråt. Det behöver inte göra ont just i stunden utan det kan komma senare. Jag tänkte att jag ska försöka känna av lite hur mycket jag klarar under en dag för att se lite vad jag har för gränser, så att jag kan få ut så mycket som möjligt av mina dagar. De senaste dagarna som jag har varit hemma har jag planerat upp lite saker som jag ska göra. Mycket bara för att ha något att göra. Jag är alldeles för rastlös för att bara kunna sitta still. Dessutom vill jag känna att jag får något gjort. Jag tycker det är jättejobbigt att känna att jag inte får något gjort. Så idag har jag gjort lite omorganisering av saker för att få lite mer yta i bland annat köket och barnrummet. Joakim och jag pratade också om att vi snart ska flytta spjälsängen in till vårt sovrum. Idag kom regnskyddet och myggnätet till barnvagnen, och det passar perfekt. Paketet från apoteket är nu påväg och borde vara här denna vecka. Så nu känns det som att de flesta bitarna börjar falla på plats. Vilket är väldigt skönt eftersom vi idag gick in i vecka 32. Jag tror att magen har växt en del, men det trodde jag sist jag var hos barnmorskan också och då visade det sig att den inte hade växt mycket alls. Men så länge pyret verkar må bra där inne så är jag inte orolig. Den gör sig påmind flera gånger varje dag med sina sparkar och rörelser. Numera är det även svårt för Joakim att missa rörelserna när han ligger med handen på min mage. Vi har även lyckats känna konturen av en fot då och då som ligger och trycker. Allt blir mer och mer verkligt. Och det märks tydligt på Joakim att han har börjat längta ordentligt. Han har börjat prata om allt bebismys och har till och med fixat så att vi kan hänga upp hoppgungan i garaget så pyret kan vara med honom där ute också. 
Denna dagen avslutar vi med spenatsoppa med kokta ägg, en av mina favoriter tillsammans med Sveriges mästerkock. 
Annonser

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.