Etikett: <span>graviditet</span>

Godsaker i regnrusket

20 oktober, 2020av detkaosvikallarvardag8 kommentarer

Idag har det varit en riktig mulen och grå dag med regn. Förmiddagen spenderade jag med att gå igenom bilder som nu är skickade på framkallning, och nu är även lektion 7 i författarkursen klar 😊 Nu är det bara en lektion kvar, och när den är klar så ska jag läsa igenom och fixa till mitt senaste skrivprojekt✍️

Nyttigare variant av chokladbollar

När Melissa kom hem så blev det bakning. Idag blev det nyttiga chokladbollar på banan och kokos. Inget socker eller smör i. Passar väldigt bra till fika och man får inte så dåligt samvete när man äter dem. Nu när jag inte kan röra på sig mycket pga. foglossningen så får det vara mer fokus på vad jag äter för att inte gå upp allt för mycket i vikt under graviditeten. Min barnmorska var på mig redan vid första besöket om att jag hade lite högt BMI och bör hålla vikten nere. Inte alls kul att höra faktiskt! Det sätter sig lite i huvudet.

Ge och få

För någon vecka sedan fick vi en burk med inlagd gurka av en arbetskollega till Joakim. Vilket var väldigt snällt och gott! Självklart vill vi ju ge något tillbaka. Så idag hällde vi upp en av våra burkar med hemgjord körsbärslikör på flaska, självklart får de även en burk med de söta bären som varit i likören under dess lagringsår. Den här likören har lagrats i fyra år. Jag kunde ju inte provsmaka av självklara själ men Joakim tyckte att det smakade gott 🍷

Imorgon blir det en efterlängtad lunch på stan med Evelina 😍

Ha en fin kväll ❤️

Familj

Fika och läkarbesök

8 oktober, 2020av detkaosvikallarvardag18 kommentarer

Idag hade jag och en annan tjej från jobbet bestämt att vi skulle ta en fika. Hon är också hemma och sjukskriven just nu då hon blev påkörd av en bil och bröt armbågen. Så vi passade på att träffas och fika då vi båda behövde se lite annat än hemmet väggar 😅 Riktigt kul och skönt att ha någon att prata lite mer med 😊 även om vi har bott i Linköping i tre år så känner jag inte så många här. Vi var ett jättemysigt café i centrala Linköping. Det blev inga bilder därifrån då vi hade fullt upp att prata så hade ingen tanke på att ens ta fram mobilen! Jag har helst inte mobilen framme när jag umgås med någon annan då det lätt blir att man tittar på den och inte fokuserar på personen man träffar. Men det var nära att jag blev sen till läkartiden då tiden bara flög iväg 😅

Läkarbesöket

Jag fick sitta och vänta i 10 minuter på att läkaren skulle hämta mig, så jag hade inte behövt känna mig så stressad. Först ville läkaren bara sjukskriva mig på 50% vilket innebär att jag skulle jobba 40% istället för mina 80%. Jag förklarade för henne hur min situation såg ut hemma och på jobbet. Men hon ville fortfarande att jag skulle testa 50% sjukskrivning eftersom det är positivt för psyket att fortsätta jobba. Jag får ont av att gå de hundra meterna till förskolan för att hämta Melissa och att åka bil fram och tillbaka till jobbet för att jobba 3-4 timmar per dag kommer vara slitsamt. Jag förklarade en gång till min situation och sa att jag kan testa men att jag är extremt skeptisk till att det kommer fungera för mig. Och då bestämde hon att det var nog bättre för mig att börja med 100% sjukskrivning tills beräknat födelsedatum. Jag har ju alltid möjlighet att gå tillbaka och jobba några procent om jag tror att det skulle funka. Så nu har hon skickat in ett intyg till försäkringskassan och jag ska skicka det till min chef. Det känns jätteskönt att det blev 100% sjukskrivning även om jag säkert kommer bli rastlös. Men det är det min kropp behöver för att jag ska kunna vara en så bra mamma och fru som möjligt, och för mig att må bra😊

Bjuder på en bild från mamma och jag tagit trapporna upp i en kyrka i Tallin för att få en fantastisk utsikt över staden💕 Det kommer dröja ett bra tag tills jag kan gå i trappor igen!

Allmänt

Fysioterapeutens ord

5 oktober, 20205 oktober, 2020av detkaosvikallarvardag17 kommentarer

Idag var det dags för mitt besök hos fysioterapeuten för bedömning av min foglossning. Jag förklarade min situation med jobb, familj och vad jag upplevde att jag fick ont utav. Hon kände, klämde och tryckte. Jag fick göra diverse olika rörelser. Allt för att hon skulle kunna lista ut vart smärtan kom ifrån. Hon konstaterade att jag hade foglossning och att det framförallt satt i de bakre bäckenfogarna. Hon skulle skriva en anteckning till läkaren inför mitt besök på torsdag. Hon tyckte att jag inte skulle jobba men det är upp till läkaren och mig att bestämma.

Vad är foglossning?

När man är gravid så utsöndrar kroppen hormonet relaxin vilket luckrar upp leder och fogar, och gör de mer rörliga. Detta är för att förbereda bäckenet för den kommande förlossningen. Detta händer alla gravida kvinnor men det är inte alla som känner av det. Foglossningssmärtan uppstår när delarna i bäckenet rör sig och vid påfrestning av fogarna.

Tips mot smärta vid foglossning

Hitta en balans mellan aktivitet och vila. Allt du gör påverkar. Även om det inte känns något just i stunden så summeras allt upp och den värsta smärtan kommer ofta på kvällen/natten efter en aktiv dag.
Tänk att du har en tajt kjol på dig, detta för att inte röra höftlederna för mycket. Ju större rörelse desto mer påfrestning. Dvs. ta korta steg, undvik trappor, stå inte på ett ben osv.
Stå alltid med jämn belastning på båda benen för att inte belasta de ena sidan mer än den andra.
Variera mellan att sitta och stå.
Tänk över vilka saker i vardagen som du får ont utav, kan du undvika dem eller göra något som underlättar?
Sov med en kudde mellan benen för att få knäna i höftnivå
Använd foglossningsbälte om du upplever att det gör skillnad, det gör det inte för alla.

Jag fick även lite övningar som jag ska göra för att stärka upp musklerna kring bäckenet, kroppens egna foglossningsbälte.

Besöket hos fysioterapeuten fick mig att känna mig mycket bättre till mods. Det är foglossning jag har och hon förstod hur ont jag har. Mitt dåliga samvete har försvunnit och idag är den första dagen på ett tag som jag känner mig mer som mig själv. Den glada Elina😊 Nu hoppas jag verkligen att det fortsätter så!🙌

Familj

RUL och en liten olycka

29 september, 202029 september, 2020av detkaosvikallarvardag16 kommentarer

Idag var det äntligen dags för det andra ultraljudet. Tänk att ingen av ungarna ville göra det lätt för barnmorskan att ta bilder😅 När hon skulle kolla på ansiktet så for händerna upp framför och när hon skulle titta på njurarna så var det en virvelvind där inne. Jag fick både gå upp och småhoppa lite på stället och gå på toaletten för att få den lille krabaten att hamna i ett bättre läge. Men tillslut så fick vi till det!

Allt såg fint ut, och det är ju det som är huvudsaken. Krabaten växer på som den ska. Moderkakan såg fin ut och satt på ett bra ställe. Så nu dröjer tills februari tills vi får se den igen♥️

En olycka händer så lätt

När jag körde hem från Linköping och kom in i det lilla samhället vi bor i så såg jag två vad jag först trodde var barn som satt på trottoarkanten med cykeln vält på trottoaren. När jag väl kommit lite närmare såg jag att det inte var barn utan en äldre herre med rullator och hans fru. De båda låg halvt om halvt på trottoaren och vägen. Jag stannar bilen lite framför dem och går ut för att hjälpa dem. Frun kommer snabbt på fötter igen men mannen var det lite svårare med. Som tur var så stannade även några andra bilar bara någon minut efter mig. Så vi kunde hjälpas åt att få upp mannen så han kunde sitta på sin rullator. Han var relativt oskadd med ett skrapsår på huvudet och lite öm i revbenen. En av dem som stannade jobbade i hemtjänsten i området och kände mannen så hon kände honom och kunde ordna skjuts hem för dem. När jag frågade dem vad som hände så berättade mannen att han snubblat till på trottoarkanten och frun hade inte hunnit se vad som hände utan snubblat över honom. Som tur var båda relativt oskadda och kunde få skjuts hem. Detta påminde mig om när jag, min mamma, min bror Daniel och en vän till honom skulle åka från Göteborg och när vi kommit till utkanten så ser vi två bilar som står stilla på vägen framför oss. Det är mörkt men vi ser att det är några personer utanför bilarna. Så vi går också ut för att se vad som hänt. Den främsta bilens vindruta är krossad. På vägen framför bilen sitter en förvirrad äldre man och blöder från huvudet. Han hade korsat vägen där det inte var ett övergångsställe, mörkklädd och utan reflexer. Föraren i bilen hade inte sett honom. Han fördes till sjukhus med ambulans. En påminnelse nu till alla när vi börjar komma in i mörkare tider. Använd reflex!

Har ni varit med eller varit på plats vid en olycka?

Allmänt

Bänkad i soffan och planer för hallen

25 januari, 2019av detkaosvikallarvardagLämna en kommentar

Igår var min lediga dag och som sagt innan så blev det inte mycket gjort då. Jag höll mig i soffan större delen av dagen. Inte bara för att jag hade tänkt att vila utan för att jag inte kunde göra så mycket annat då jag knappt kunde ta mig ut till soptunnan. Tanken var att jag skulle jobba idag men när jag skulle gå till bussen så fick jag fruktansvärt ont av att bara gå en bit förbi garageuppfarten. Så det blev ingenting med jobb idag heller för jag skulle aldrig klara av en dag på jobbet som det känns just nu. Så jag kröp ner i sängen igen istället och vaknade igen vid halv elva. Och för första gången denna veckan så kände jag mig utvilad och inte som en zombie som jag har varit de senaste dagarna. Så denna dagen har jag inte gjort så mycket mer än att ta det lugnt också. Idag var det löning och visst påverkas lönen av att jag har varit hemma en del den senaste tiden. Men för min del är det helt klart värt det, och min kropp tackar mig för att jag stannar hemma. Däremot blir jag lite smått galen av att vara hemma utan att kunna göra så mycket, det är otroligt tråkigt. Jag vill så mycket mer än vad min kropp klarar av just nu. Jag försöker göra så gott jag kan för att sysselsätta mig. Lite små fix har jag kunnat göra idag ändå så länge jag gör det i långsam takt. Det har funnits lite tvätt att ta hand om, blommor att vattna och lite så plock här och där för att få lite ordning på sakerna här hemma. Bara sådana enkla saker tar ganska mycket energi just nu. Jag har fixat lite med våra bankkonton. Varje löning så tar vi pengarna vi fått över från förra lönen och lägger undan det som sparande. På så sätt vet vi att vi alltid har lite extra att ta av om det skulle behövas. Vilket kan komma väl till pass nu när vi letar ny bil. Vi tänker sälja vår kära passat och köpa en annan kombi istället. Så i helgen så ska Joakim försöka göra bilen klar för försäljning. Så ett tag framöver kommer vi förmodligen bara att ha en bil tills vi får tag i ny. Förutsatt att vi får den såld, men det borde inte vara några direkta problem.

Vi har även nu lyckats planera upp hur vi vill ha det med möbler i vår hall. Den känns så stor och tom i nuläget så jag ser verkligen fram emot att få börja inreda den. Vi har hittat den byrån som vi vill ha, vi får se när vi kommer till skott med att köpa den.

Men jag är säker på att den kommer passa alldeles 👌 Den har dessutom ganska bra med förvaring vilket alltid är ett stort pluss. Vi har ju ändå en tendens att samla på oss en hel del saker så vi behöver mycket förvaring. Egentligen har jag massor av idéer av vad jag skulle vilja göra här hemma, men det är bara det där med tid och ork att ta tag i det också. Men någon dag så smäller det till så kommer det börja hända grejer.

Familj

Några gravidbilder

17 januari, 2019av detkaosvikallarvardag2 kommentarer

Så idag var det sista dagen innan det att dags att testa jobba igen. Planen var att gå upp samtidigt som Joakim imorse för att vänja in mig vid det igen. Men det gick tyvärr inte då höfterna inte var så samarbetsvilliga, så det blev att ligga kvar för min del. Gårdagens promenad och fix här hemma tog på mig mer än vad jag trodde igår. Så idag har jag tagit det väldigt lugnt så att det ska kännas bättre inför jobbet imorgon. Ärligt talat är jag lite nervös för hur det kommer att fungera för mig, och hur ont jag kommer att få. Men det återstår att se imorgon. Men jag har inte spenderat hela dagen i soffan. Jag passade även på att baka lite vinbärsrutor för att bli av med de sista vinbären från frysen, dock så är de tillbaka där fast i en annan form. Men nu har vi något att bjuda på när folk kommer över, vilket det nog kan bli en del framöver sen.
En annan sak jag bestämde mig för att göra idag var att ta lite gravidfoton, för det kunde vara kul att ha lite fina bilder på magen. Jag har inte tagit så många bilder på magen då jag inte är så duktig på att ta bilder på mig själv. Och jag kommer inte ha kvar magen så länge till så det är lika bra att passa på. Vi tänker fortfarande ha en lite mer ordentlig gravidfotografering för det kan vara kul att ha bilder på oss båda tillsammans. Så jag har experimenterat lite så vi vet hur vi ska få till det med kameran när det är dags. Och några bilder blev ganska så bra. Det blir bättre när vi kör den riktiga fotograferingen, men ifall det inte skulle bli av så har vi allafall någon bild på magen💕

’

Familj

Då var vi inne i vecka 32 och en bra dag i foglossningen(än så länge)

16 januari, 2019av detkaosvikallarvardagLämna en kommentar

Idag var faktiskt en riktigt bra dag. Det känns som att de senaste dagarnas vila verkligen ha gjort gott för kroppen. Det kan nog ha lite att göra med att jag har sovit närmare 10 timmar varje natt under veckan. Det var längesen jag mådde såhär bra i kroppen. Jag kunde till och med gå en liten sväng i området under förmiddagen. Visst fick jag ont, men inte lika tidigt och mycket som jag fått tidigare dagar. Jag passade även på att träna lite styrka idag. Jag försökte göra övningar som inte belastar bäckenet, vilket faktiskt fungerade bra. Det kändes bra att komma igång lite igen efter att ha varit ganska stilla de senaste dagarna. Smärtan har dock tilltagit under eftermiddagen och kvällen. Det är det som kan vara så himla jobbigt med foglossning, smärtan kan komma upp till 24 timmar efteråt. Det behöver inte göra ont just i stunden utan det kan komma senare. Jag tänkte att jag ska försöka känna av lite hur mycket jag klarar under en dag för att se lite vad jag har för gränser, så att jag kan få ut så mycket som möjligt av mina dagar. De senaste dagarna som jag har varit hemma har jag planerat upp lite saker som jag ska göra. Mycket bara för att ha något att göra. Jag är alldeles för rastlös för att bara kunna sitta still. Dessutom vill jag känna att jag får något gjort. Jag tycker det är jättejobbigt att känna att jag inte får något gjort. Så idag har jag gjort lite omorganisering av saker för att få lite mer yta i bland annat köket och barnrummet. Joakim och jag pratade också om att vi snart ska flytta spjälsängen in till vårt sovrum. Idag kom regnskyddet och myggnätet till barnvagnen, och det passar perfekt. Paketet från apoteket är nu påväg och borde vara här denna vecka. Så nu känns det som att de flesta bitarna börjar falla på plats. Vilket är väldigt skönt eftersom vi idag gick in i vecka 32. Jag tror att magen har växt en del, men det trodde jag sist jag var hos barnmorskan också och då visade det sig att den inte hade växt mycket alls. Men så länge pyret verkar må bra där inne så är jag inte orolig. Den gör sig påmind flera gånger varje dag med sina sparkar och rörelser. Numera är det även svårt för Joakim att missa rörelserna när han ligger med handen på min mage. Vi har även lyckats känna konturen av en fot då och då som ligger och trycker. Allt blir mer och mer verkligt. Och det märks tydligt på Joakim att han har börjat längta ordentligt. Han har börjat prata om allt bebismys och har till och med fixat så att vi kan hänga upp hoppgungan i garaget så pyret kan vara med honom där ute också.

Denna dagen avslutar vi med spenatsoppa med kokta ägg, en av mina favoriter tillsammans med Sveriges mästerkock.

Familj

Frustration kring foglossning och kvinnohälsan

10 januari, 2019av detkaosvikallarvardagLämna en kommentar

Idag valde jag att stanna hemma för att jag hade så ont av foglossningen. Det var nog mycket från gårdagens ansträning på jobbet för idag hade ont redan när jag vaknade. Annars har det kommit när jag börjar röra på mig. Jag lyckades iallafall få tag på kvinnohälsan idag. Hon jag pratade med var inte ett dugg förstående, men hon bokade in mig för att träffa en sjukgymnast imorgon som kan komma med tips mot foglossningen. Men när jag sa att jag gärna ville ha tid med en läkare också, så svarade hon hela tiden att vi kan ju börja med sjukgymnasten och se hur det går. Och jag förstår att det kanske är en viss ordning som de behöver gå när det gäller det här, men när jag försöker förklara för henne att det inte fungerar för mig på jobbet så viftade hon bort det hela tiden. Jag har fått en del tips från andra som varit och träffat en sjukgymnast för foglossning och gjort det som man inte ska göra, googlat. Så jag har redan testat en del saker och vissa av dem sakerna hjälper och andra inte. Men mitt arbete innefattar fortfarande att jag måste gå mycket, hänga lite över patienter när man kopplar EKG eller ge en hjälpande hand när en patient ska upp från britsen. Ska jag behöva ropa på en kollega varje gång något sådant händer eller när det är en arbetsuppgift jag inte längre klarar av? Det fungerar ju inte för verksamheten heller. Så min plan är att efter mötet med sjukgymnasten gå och prata med dem i receptionen och be om att få en tid med läkaren. Jag fick svar på mitt meddelande jag skickade vid 1177 igår, eller jag vet inte om jag kan kalla det svar. Det som stod i meddelandet var ”Ytterligare upplysningar. ” och namnet på barnmorskan som svarade. Och nu står ärendet som avslutat. Så jag kan erkänna att jag fick ett litet utbrott här hemma när jag såg det meddelandet. Jag hade hoppats på att kunna få lite mer hjälp än så. Just nu är jag ganska emotionell i allt också, så när jag berättade för Joakim idag om responsen jag fick och varför jag anser att jag inte klarar av jobbet just nu så började jag gråta. Vilket är något jag sällan gör, förutom till sorgliga filmer. Det är inte det att jag inte vill jobba, det är att kroppen säger ifrån och jag bör lyssna på kroppen. Även om det får mig att känna oduglig eftersom jag knappt kan göra något just nu. Jag brukar alltid kunna göra saker och det tar faktiskt emot att be om hjälp och inse att jag inte kan göra allt som jag brukar. Även om jag vet att det bara en kort period så innebär det inte att jag inte upplever det som jobbigt. Så imorgon hoppas jag att de lyssnar på mig. Jag tänker att de får lite svårare att säga nej när de måste göra det till mitt ansikte. Jag hoppas verkligen att det fungerar för annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Det är ändå åtta veckor kvar tills jag ska gå hem på min planerade ledighet innan förlossningen.

Familj

Smärtan blir värre

7 januari, 2019av detkaosvikallarvardagLämna en kommentar

Jag känner mig lite kluven hur jag ska göra just nu. Jag ber om ursäkt för att detta kan bli en del klagomål i inlägget.I fredags skrev jag om att jag hade börjat få ont i ryggslut/höft, jag hoppades på att det vara skulle vara en överansträngning men den turen hade jag inte. Idag har det varit rent ut sagt hemskt. Smärtan har spridit sig från ryggen ner mot ljumskarna. Jag är glad om jag kan gå 10 steg utan att det gör ont. Att böja sig framåt är en ren plåga just nu. Men så fort jag känner bebisen rörelser så är det som att jag glömmer alla mina krämpor. Det känns helt klart värt det. Pyret har börjat trycka mer och mer ner mot bäckenet, och de senaste dagarna hzr jag fått mer och mer sammandragningar.
Så jag funderar lite på hur jag ska göra med jobbet framöver. Jag är väldigt osäker på att jag kommer fortsätta jobba så som jag gör nu eftersom jag går mycket på jobbet och det är ganska krävande för ryggen att arbeta med patienterna. Det känns väldigt tråkigt att behöva bli sjukskriven, men det kanske är det bästa för min kropp i nuläget. Jag kommer ju bara bli större och tyngre, vilket kommer nog bara påfresta kroppen ännu mer. Min plan just nu är att jag ska känna efter denna veckan och sen efter det får jag ta kontakt med en läkare jag känner att det inte funkar.

Det känns iallafall som att magen växer på som den ska, och nu har flera på jobbet har börjat påpeka att den är blivit stor. Pyret gillar iallafall att sparka och trycka upp mot revbenen, men det är skönt att känna att den mår bra där inne.