Igår så var vi hos ortopeden för att kolla Melissas höfter. Det är en rutin då jag föddes med en höftledsluxation så vill de kolla extra noga så att hon inte har det också. På BB hade tre olika barnläkare känt på hennes höfter utan att känna något konstigt men eftersom det finns en ärftligt faktor för detta så skickades en remiss till ortopeden iallafall. Jag tänkte att det skulle bli ett snabbt besök hos ortopeden eftersom ingen av de andra läkarna känt något. Men jag hade fel. Det tog bara något minut innan ortopeden så att det var lite glapp i vänster höft. Detta innebär att Melissa nu får ha en skena i 6 veckor som håller benen i 90 grader, för att få höftkulorna att hamna rätt i leden. Vi får åka till ortopeden en gång i veckan för att bada henne då vi inte får ta ur henne ur skenan. Jag visste att det fanns en risk att hon ska behöva ha skena med tanke på att jag behövde ha det när jag var liten, men det kändes ändå i mammahjärtat när man såg dem sätta på den. Jag vet att det inte är något hon lider av även om det ser lite obehagligt ut, att det bara är 6 veckor och att det kommer göra stor skillnad för henne i framtiden. Men visst gör det saker lite bökigare här hemma, hon behöver större kläder och blöjor som når om skenan, man får hitta lite nya sätt på hur man smidigast bär henne, och amningen är betydligt mycket svårare nu eftersom hon inte kan ligga på samma sätt som innan. Amningen var svår sen innan då hon har svårt att få rätt tag. Så jag har bestämt mig för att pumpa och flaskmata henne istället, för att spara både på henne och mig själv. Det hjälper ingen att både hon och jag blir frustrerade av när det inte funkar. Men vi är väldigt tacksamma för att de upptäckte det nu när det är smidigt att åtgärda och risken att hon får men för livet är väldigt låg. Som sagt så är det bara i 6 veckor, och med tanke på hur snabbt de senaste två veckorna har gått så kommer det nog gå fort. Även om det inte kändes så igår. Vi fokuserar på det positiva i det hela. Joakim kallar henne just nu för vår lilla sjöstjärna⭐

-
Pingback: Ändrade planer och lyxfrukost – Det kaos vi kallar vardag
-
Pingback: Historien med höftledsluxationen är äntligen över! – Det kaos vi kallar vardag