“Den femte årstiden” av N.K. Jemisin

Författare: N.K Jemisin
Förlag: Nordstedts
Utgiven: 2020 (Sverige)
Antal sidor: 473
Genre: Fantasy
Serie: Den söndrade jorden (del 1) Del 2 – Obeliskporten, Del 3- Stenhimlen

Handling:

Den utspelar sig långt i en tid där det bara finns en kontinent på jorden via namn Stillheten. Men är fullt av seismiska krafter som skapar skalv och jordbävningar, vilket hotar mänskligheten men har blivit en del av deras vardag. Naturen är förrädisk och när en årstid kommer så blir det undantagstillstånd och människor gör allt för att överleva. Människorna har organiserats i ett ras- och kastsystem som beskriver deras funktion och hur viktiga de är i städerna och byarna.
De finns även ett folkslag som kallas för orogener som kan påverka seismisk aktivitet genom att styra olika energiformer som till exempel termiska och kinetiska energier. Dessa människor anses vara ha en förbannelse. Andra människor fruktar och föraktar dem och samhället förslavar dem.

Som läsare så får du följa kvinnan Essun som lyckats dölja för omvärlden att hon är orogen ända tills hon hittar sin treåriga son ihjälslagen för han visat tecken på orogeni. Det är hennes man som gjort det, och nu är han försvunnen tillsammans med deras dotter som också är orogen. Hon vet inte om hennes dotter fortfarande lever men hon måste göra allt hon kan för att hitta dem. Du får följa Syenit som är en tränad orogen som arbetar för Navet som börjar ifrågasätta sin lojalitet till dem när hon är ute på ett uppdrag. Du får även följa Dayama som hämtas från ladandär hennes föräldrar hållit henne sedan de upptäckte hennes krafter för att tränas i Navet.

Omdöme:

Det är en spännande bok och emellanåt obehaglig. Boken är välskriven, har tydliga beskrivningar och en bra handling. Författaren bygger upp historien bra och skapar intresse för läsaren att vilja veta vad som händer och det är inte förutsägbar. Det finns två appendix längst bak med förklaringar av ord och olika tidsperioder vilket underlättar läsningen. Det tog ett litet tag innan jag kom in i författarens sätt att skriva. När man följer Essun så skriver författaren “du” som att det är du som läser som är Essun, vilket i början känns ovanligt. Men när man kommer in i det så funkar det bra. Det är även citat/ordspråk i slutet av varje kapitel vilket gör att man får en känsla för mentaliteten som funnits i historien i boken. Personligen tycker jag att boken illustrerar hur människor reagerar när deras existens blir hotad och hur en del människor förkastas och diskrimineras för saker som de inte kan rå över. En läsvärd bok om du tycker om dystopiska böcker och det övernaturliga.

Boken får ⭐⭐⭐