Oro kring vad som komma skall

Idag gick vi in i vecka 35 i graviditeten, och jag hoppas verkligen att den sista tiden går fort nu då jag börjar bli trött på att vänta och att vara gravid 😅 Efter gårdagens inlägg pojke eller flicka? så har de flesta av er gissat på att det ligger en liten pojk där inne i magen. Det blir intressant att se om majoriteten har rätt 😊

Joakim får inte vara med

Som jag nämnt tidigare så kommer det bli ett vändningsförsök i slutet av januari och idag ringde jag till förlossningen för att höra om Joakim får vara med då. Han får INTE följa med. Det svaret tog hårdare på mig än vad jag räknat med och det en stund innan jag samlat mig efter det samtalet. Jag kände att jag gärna hade haft honom med mig som stöd, men nu får jag göra det på egen hand vilket ärligt talat känns sådär. Men samtidigt förstår jag ändå varför de väljer att göra så nu när läget är som det i pandemin. Han kommer ändå befinna sig i närheten av sjukhuset ifall något skulle hända, så det känns ju tryggt iallafall. Men det är nog dags att jag även landar i tanken att Joakim inte kommer få vara med efter förlossningen. Han får vara med på själva förlossning om han inte har några symtom men sen får han inte vara med längre. Han får endast vara med på BB om jag är i så dåligt skick att jag inte kan ta hand om barnet själv… Och dum nog som jag var läste jag en artikel kring kvinnors upplevelser av dina förlossningar under pandemin där de kände sig extremt ensamma och att de inte fick den hjälp som dem behövde. Och det är ju på ett sätt förståeligt när personalen är stressad och underbemannade i den rådande situationen. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är orolig för hur det kommer vara efter förlossningen när inte Joakim får vara med längre. Med Melissa så avlastade han mig med nästan allt för att jag skulle kunna återhämta mig, så det återstår att se hur det blir denna gång.

Just nu känner jag mig piggare än vad jag gjort tidigare under graviditeten. Jag är inte lika trött och det känns som att min hjärna börjar funka mer och mer igen. Jag känner mig liksom peppad på framtiden. Kanske har det med att göra att det inte är långt kvar eller att jag fick mig en härlig promenad runt kvarteret i solskenet och minusgrader☀️

Körde egenvirkat fullt ut idag!

detkaosvikallarvardag

14 kommentarer på ”Oro kring vad som komma skall

  1. Verkligen tråkigt att han inte får följa med in. Det är ju ett sådant viktigt ögonblick i livet. Även om man vet att livet ser ut så här just nu. Vet när min bonus dotter fick sin flicka i Maj, då fick pappan vara med på förlossningen om han var feberfri.Sen fick hon vara själv på patienthotellet…där var hon lite ledsen och ensam. Till råga på allt så fyllde hon 30 dagen efter förlossningen, så hon kunde inte bli firad heller.
    Ser ju lite ut som en pojkmage…men vem vet. Jag hade en typisk pojkmage och fick en flicka
    Kram Kajsa

  2. Hoppas att J håller sig frisk nu så att han får vara med på själva förlossningen. Tråkigt när det inte kan vara som det brukar eller som man är van vid. Men förhoppningsvis behöver ni inte stanna kvar så länge efter själva förlossningen, utan att ni kan åka hem och vara tillsammans alla fyra.

  3. Jag förstår och intstämmer med tidigare kommentarer att det kommer vara proffsiga människor som tar hand om dig. Det är såklart inte Joakim. Jag gjorde ju vändningsförsök och det var mest lite bök bök, men det var inget som var obehagligt så. Annat än att man tyckte de kanske böka för hårt. De vet vad de gör och de kollar ju via UL också så det kommer gå bra, det gör inte ont och bebisen far inte illa av det.

  4. Det gör mig riktigt sur faktiskt när ens partner eller nära anhörig inte får vara med i sådana situationer. Självklart kommer det gå galant men ändå liksom. Vi alla dina vänner i bloggvärlden kommer vara med dig i tankarna kan vi lova

  5. Vad tråkigt att han inte får följa med dej in värkligen jätte tråkigt ♥️ men tror du fixar det galant så mycket bra personal

  6. Jag var ensam på min första förlossning, det drog ut på tiden 46 timmar och sedan urakut kjejsarsnitt, men personalen var väldigt stöttande och proffsig för att jag var där ensam, efteråt var det kämpigt att ta sig upp ur sängen och ta hand om min dotter och jag fick komplikationer i form av barnsängsfeber, blodbrist mm.. Men jag tänkte knappt på ork och feber och smärta, utan koncentrerade mig på att min dotter skulle ha det bra hela tiden under de 2 v som jag låg inne.. Märkte ärligt talat knappt att jag var så sjuk som jag var, man blir starkare än man tror att man är när man måste.. Visst är det skönt att få ha sin partner med, min andra förlossning gick på naturlig väg på bara några timmar och sedan var vi hemma på 2 dagar. Tror att du kommer fixa det hur bra som helst när det är dags oavsett du har din partner där eller inte. Och personalen är proffsiga och kan sitt jobb så det kommer gå jättebra, men kan förstå att det känns lite oroande..

    1. Fy vad jobbigt att vara ensam så! Då är det ju tur att personalen är så bra!
      Kände inte att jag fick något direkt stöd av personalen förra gången.
      Tack, jag tror också att det kommer gå bra♥️

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tillbaka till toppen
%d bloggare gillar detta: